publicerad: 2021  
undvika undvek undvikit undviken undvikna, presens undviker
verb
un`dvika
● in­rikta sig på att inte komma i kontakt med eller i närheten av någon oönskad före­teelse
någon undviker någon/något/att+verb
någon undviker någon
någon undviker något
någon undviker att+verb
de brukade köra småvägar och und­vika motor­vägar; han und­vek att möta hennes blick
○ ofta mer abstrakt
det gällde att und­vika vissa kontroversiella samtals­ämnen under mid­dagen; hade andra världs­kriget kunnat und­vikas?
belagt sedan 1464 (Monumenta diplomatica Svecana); fornsvenska untvika; efter lågtyska entwiken med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1undan!!, 1vika!!
undvikaundvikande