publicerad: 2021
1kula
kulan kulor
kul·an
substantiv
1
(mindre) föremål med sfärisk form vanligen av metall el. annat hårt material
kulform; biljardkula; glaskula; roulettkula
○
spec. om ett friidrottsredskap (och motsvarande gren)
stöta kula; i kula segrade NN
○
spec. äv. om (numera inte sfärisk) projektil till eldvapen
JFR
skott 1
helmantlade kulor; en förlupen kula; kulan träffade honom i benet
○
spec. äv. om fotboll
○
äv. om sådant föremål som formats av lösare material
smörkula
små kulor av harspillning
○
äv.
ett spel med stenkulor
några pojkar spelade kula på gården
börja på ny kula
börja om på nyttefter uppsägningen flyttade hon till Stockholm för att börja på ny kula
den kulan visste var den tog
den åtgärden hade stor effekt
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker);
fornsvenska kula; trol. samma ord som lågtyska kule 'svullnad, bula'
2
(större) hålighet i jord eller berg som används som bo eller bostad av djur el. människor
vargen tryckte i sin kula
○
äv. bildligt
tillhåll ibland för tvivelaktig el. farlig verksamhet
opiumkula; rövarkula; ungkarlskula
han kom för sent efter permissionen och blev uppkallad till lejonets kula, alltså kompaniexpeditionen
belagt sedan ca 1430
Själens tröst
3
vardagligt
vanligen plur.
pengar
han tjänar bra med kulor
belagt sedan 1948