publicerad: 2021  
union unionen unioner
un·ion·en
substantiv
unio´n
1 samman­slutning av själv­ständiga parter för visst syfte vanligen för sam­arbete på visst om­råde
en union (med något) en union (mellan några)
EU, Europeiska unionen; en tull­union som ut­vecklades till en ekonomisk union
spec. om permanent politisk samman­slutning mellan (i övrigt själv­ständiga) stater
JFR allians
unionsflagga; unionsupplösning
nu­varande Stor­britannien upp­kom som en union mellan Eng­land och Skott­land under en gemensam monark
ibland äv. om stat som är samman­satt av del­stater, sär­skilt USA
unionsregering
de historiska konflikterna mellan del­staterna och unionen
belagt sedan 1596; av lat. u´nio 'förening', bildat till u´nus 'en'
2 matematik, logik mängd som består av alla de element som två eller flera mängder inne­håller till­sammans
en union (av några)
unionen av mängderna {a,b,c} och {b,c,d} är {a,b,c,d}
belagt sedan 1966