publicerad: 2021
union
unionen unioner
un·ion·en
substantiv
1
sammanslutning av självständiga parter för visst syfte vanligen för samarbete på visst område
en union (med något)
en union (mellan några)
EU, Europeiska unionen; en tullunion som utvecklades till en ekonomisk union
○
spec. om permanent politisk sammanslutning mellan (i övrigt självständiga) stater
JFR
allians
unionsflagga; unionsupplösning
nuvarande Storbritannien uppkom som en union mellan England och Skottland under en gemensam monark
○
ibland äv. om stat som är sammansatt av delstater, särskilt USA
JFR
förbundsstat
unionsregering
de historiska konflikterna mellan delstaterna och unionen
belagt sedan 1596;
av lat. u´nio 'förening', bildat till u´nus 'en'
2
matematik, logik
mängd som består av alla de element som två eller flera mängder innehåller tillsammans
JFR
snittmängd
en union (av några)
unionen av mängderna {a,b,c} och {b,c,d} är {a,b,c,d}
belagt sedan 1966