SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 utbringa utbringade äv. utbragte, utbringat äv. utbragt, presens utbringar verb u`tbringa ● i vissa uttryck föreslå utförande av viss ritual eller dylikt någon utbringar något utbringa ett leve; utbringa en skål belagt sedan 1844; efter tyska ausbringen med samma betydelse utbringautbringande SO Alfabetisk lista utbreda sig verb utbredd adj. utbredning subst. utbredning (ut) utbredningsområde (utbredning) utbringa verb utbrista verb utbrodera verb utbrott subst. utbrott (ut) utbrunnen adj. Till alla ordböcker