publicerad: 2021  
uträtta uträttade uträttat
verb
u`trätta
● få (något) gjort eller undan­stökat
någon uträttar något (för någon)
ut­rätta ett ärende; ut­rätta sina (natur)behov
○ ofta om verksamhet av stort värde
en kvinna som verkligen har ut­rättat något i sitt liv; det byråkratiska regel­verket gjorde att det var svårt att få något ut­rättat
belagt sedan ca 1540; efter lågtyska utrichten, tyska ausrichten med samma betydelse; jfr ur­sprung till berätta
uträttauträttande, uträttning