publicerad: 2021  
berätta berättade berättat
verb
berätt´a
● med­dela väsentliga om­ständigheter (om något) i tids­följd el. orsaks­följd el. annan naturlig ordning; vanligen med av­seende på händelse­förlopp eller dylikt
SYN. förtälja JFR berättelse, beskriva 1, redogöra, relatera 2, skildra
berättare
någon berättar något (om någon/något) (för någon)
någon berättar något (om någon) (för någon)
någon berättar något (om något) (för någon)
någon berättar (för någon) (om) sats
han berättade om sin tidiga barndom; hon kan berätta hur man slipar ett trägolv; ton­åringen berättar inte allt för sina föräldrar
○ äv. med direkt åter­givning av det med­delade, ofta försvagat omtala
han berättade att han hela sitt liv hade varit starkt bunden till sin mor; hon berättade att hon hette Maria
○ äv. bildligt om icke-levande före­teelse
ruinerna från kriget berättar om en fasa ingen kan före­ställa sig
belagt sedan 1374 (brev från Bo Jonsson till ärkebiskop Birger); fornsvenska berätta; efter lågtyska berichten 'göra rätt; visa till­rätta; under­visa'; jfr ur­sprung till rät
berättaberättande