publicerad: 2021  
vänja av vande vant, presens vänjer
verb
vänja a´v
● äv. fast sammansättn., se avvänja få att sluta med viss vana
någon vänjer av någon (från/med något/att+verb)
någon vänjer av någon (från något)
någon vänjer av någon (från att+verb)
någon vänjer av någon (med något)
någon vänjer av någon (med att+verb)
hon försökte vänja av dottern med att bita på naglarna
○ spec. om att få späd­barn att sluta dricka bröst­mjölk (el. ersättningar)
de har inte vant av den minsta än­nu
belagt sedan 1540
vänja avavvänjande, avvänjning