publicerad: 2021  
1vad
pronomen
1 fråge­ord som ut­trycker önske­mål om an­givande el. identifiering av viss före­teelse; anv. i direkta el. indirekta fråge­satser
JFR vem, vilken 1
vad heter du?; vad tycker du att vi ska göra?; vad är det som hon har i väskan?; de frågade mig vad jag visste om saken
○ spec. som ut­tryck för förvåning eller dylikt el. vid fråga efter något man inte upp­fattat
10 000 kronor? Vad!?; vad sade du?
(men) vad säger du? se säga
vad fattas dig? se fattas
vad tar det åt någon? se ta åt
vad var det jag sa! se säga
vad är det frågan om? se fråga
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hvat, hvad; gemensamt germanskt ord, mot­svarande bl.a. lat. quod´ med samma betydelse; jfr ur­sprung till vadan 1, 1var
2 det som som in­ledning till vissa bi­satser
man av­vaktar vad ut­redningen kommer fram till
○ äv. i vissa för­kortade konstruktioner i det som
vad beträffar det an­svariga stats­rådets agerande vill jag bara säga att jag ogillar det; vad gäller bostads­frågan måste den lösas snarast
○ äv. som subjekt i bi­sats i konstruktioner medsom det som an­ges
han åt vad som sattes på bordet
○ ibland beträffande något helt god­tyckligt ofta i konstruktioner medän
JFR vadhelst
det hjälper inte vad man än gör; vad som helst; det får kosta vad det vill; vad du gör, säg ingen­ting!
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
2vad
adverb
● i vilken grad i ut­rop och dylikt
JFR hur 2, 4som 2
vad vi har det bra!; vad stor du har blivit!
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska hvat
3vad vadet, plural vad, bestämd plural vaden
vad·et
substantiv
1 grunt ställe i vatten­drag där man kan ta sig över till fots
vadet var ut­märkt på kartan
belagt sedan 1287 (i ortnamn; (testamente upprättat av Bengt Bossons tjänare Jakob (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska vaþ; bildn. till vada
2 över­klagande (hos hov­rätt) om ändring av beslut av under­rätt
JFR besvär 2, vadeinlaga
vadbar; vadeanmälan
ett vad (mot något)
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vaþ 'vad; vädjande; vadepengar; pant'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. vas´ 'borgen'; jfr ur­sprung till gage, vädja
3 överens­kommelse (mellan olika parter) att satsa viss penning­summa på olika möjliga ut­fall av (viss) händelse eller dylikt
JFR vadslagning
(slå) vad (med någon) (om något/sats)
(slå) vad (med någon) (om något)
(slå) vad (med någon) (om sats)
hålla vad; slå vad; in­gå ett vad; vinna ett vad; förlora ett vad; han slog vad med henne om att det skulle bli regn
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Stadga för S:t Görans Gille vid Kopparberget
4vad vaden, plural vader äv. vador
vad·en
substantiv
● under­benets bakre muskulatur
JFR 1lår, smalben
vadmuskel
han hade kraftiga vader
belagt sedan 1807; av lågtyska wade med samma betydelse; samma ord som fornsvenska vaþve 'muskel'; av om­diskuterat urspr.
5vad vaden vadar
vad·en
substantiv
● ett fisk­redskap i form av ett nät som om­sluter och stänger in fisken som i en påse
JFR 2not
snurrevad; snörpvad
belagt sedan 1335 (i sms.; (dombrev utfärdat av ärkebiskop Peter i skattetvist i Åbo stift (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska vaþ; germ. ord, urspr. 'ngt flätat'; jfr ur­sprung till våd