publicerad: 2021
sus
suset
sus·et
substantiv
●
tonlöst, utdraget ljud (som) av svag vind eller dylikt
vingsus
lövens sus; björkarnas sus; vindens sus i vassen; suset från fågelvingar
○
äv. om ljudet av flera röster, ofta som uttryck för förvåning, förtjusning eller dylikt
det gick ett sus genom församlingen när förstapristagarens namn lästes upp
i sus och dus
under ständigt festandehan levde ett liv i sus och dus och förbrukade snabbt sin förmögenhet
Samma ensamhet oss väntar alla
samma sorgsna sus på gravens gräs. Verner von Heidenstam, Vi människor (i Nya dikter, 1915)
samma sorgsna sus på gravens gräs. Verner von Heidenstam, Vi människor (i Nya dikter, 1915)
