publicerad: 2021  
ynnest ynnesten
ynn·est·en
substantiv
ynn´est
● något hög­tidligt (yttring av) väl­vilja vanligen från högt upp­satt person
JFR bevågenhet, favör, gunst
ynnestbevis
ut­be sig en ynnest; bevilja en ynnest
○ äv. om ställning där man åt­njuter väl­vilja
han står högt i ynnest hos chefen
belagt sedan 1501 (brev från biskop Hemming Gadd till Svante Nilsson om försoning med biskoparna (Styffe)); fornsvenska ynnist; bildn. till unna i den äldre bet. 'älska'