tryckår: 2009
å`tervinning
substantiv ~en ~ar
åter|vinn·ing·enÅV1det att återvinna viss (ekonomisk) tillgång
särsk. jur.jur.seseåtervinna 1
JFRcohyponymåtergång
återvinning (av ngt) (åt ngn/ngt)sedan 17012det att återvinna viss typ av råvara ur vissa förbrukade varor
särsk. i större skala, som led i samhällsekonomin, men äv. allmännare
samh.seseåtervinna 2
återvinningscentralåtervinningspapperåtervinningsplatsett uthålligt industrisamhälle måste baseras på återvinning i stället för förbrukning av ändliga resurser○äv. konkrethan åkte till återvinningen med byggavfalletåtervinning (av ngt) (från/ur ngt)sedan 1941
