SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ök substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ök·et(större) djur som an­vänds som dragare eller last­djur särsk. om häst ngt åld.zool.nu­mera vanligen som ned­sätt. benämning på hästett gammalt spattigt och i­stadigt öksedan 1280-taletrunbemålad kyrkvägg, Anga, Gotland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform eyk, fornsv. ök, öker ’ök; dragare; rid­djur’; besl. med ok