SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
öm`het substantiv ~en öm·het·en1till­stånd med upp­kommande smärta vid beröring eller rörelse med.ömheten i knäet bara till­togömhet (i ngt)sedan 1680jfr fornsv. ömhet ’svaghet; skröplighet’ 2det att ha och ge ut­tryck för varma, vårdande och beskyddande känslor komm.psykol.ömhetsbehovömhetsbetygelseömhetslängtanömhetstörsthon älskade honom inte längre men kände en stor ömhet för honomömhet (för/mot ngn)sedan ca 1730Allt är ömhet, allt är smekt av händer. Herren själv utplånar fjärran stränder.Pär Lagerkvist, Det är vackrast när det skymmer (i Kaos, 1919)