SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ön`skan substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas önskningar önsk·anngt som ngn önskar komm.SYN.synonymönskning JFRcohyponymlängtancohyponymåstundancohyponymbegärancohyponymförhoppningcohyponym1viljacohyponymsträvan lyckönskannyårsönskantillönskanvälgångsönskanen innerlig önskannära en önskantillmötes­gå en önskanut­trycka en önskanhon fick sin önskan upp­fyllddet är min upp­riktiga önskan att vi blir vänner i­genhennes högsta önskan är att komma in på musik­högskolanönskan (om ngt/att+V/SATS), önskan (att+V)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. yskian, önzkan Det är så skönt att somna utan önskan, mätt på blommorna och trött på grönskan, med vinets röda krans vid huvudgärden ... .Edith Södergran, Höstens dagar (i Dikter, 1916)