SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
Eders [e`-el.e´-] pronomen, ingen böjning i ett få­tal ut­tryck, särsk. vid hän­vändelse till kunglig person Eder NollJFRcohyponymErs Eders majestätersedan 1501brev från Svante Nilsson till kung Hans (Styffe)fornsv. idhers, edhers; genitiv­form till eder Ordet er har en del olika former i flertal. Vanligen säger och skriver man era böcker. Betydligt högre stilvärde har edra böcker. Den skriftliga hövlighetsformen Edra böcker svarar mot tilltalet Ni till en eller flera personer, ett tilltal som aldrig helt har försvunnit. Alternativet Era böcker bör undvikas, eftersom den d-lösa formen drar ner stilvärdet. I mycket speciella sammanhang, nämligen vid tilltal till kungliga personer, används en gammal oböjlig form: Eders. Den gäller i både ental och flertal: Eders Majestät, Eders Majestäter. Av rytmiska skäl kan den särskilt i singular förkortas till Ers: Ers Majestät. Att sluta använda den traditionellt givna formen Eders och i stället börja med Edert Majestät och Edra Majestäter är inte angeläget. Det kan tilläggas att prinsar och prinsessor i singular tilltalas Eders (eller: Ers) Kunglig Höghet utan böjningsändelse på adjektivet.