SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hjon substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hjon·et1vanligen i sammansättn. person i beroende av sam­hällets hjälp el. av hjälp av en­skilda personer åld.samh.yrk.fattighjoninhyseshjonsedan ca 1655fornsv. hion ’familjemedlem(mar); äkta make; tjänare’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ci´vis ’med­borgare’ 2vanligen i sammansättn. tjänare histor.yrk.tjänstehjonsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen