SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kontraband [kån`-] substantiv ~et kontra|­band·etvara som förs in i eller ut ur ett land trots förbud särsk. om militärt betydelse­full vara mil.krigskontrabandsedan 1697av ita. contrabbando ’smugglande; smuggel­gods’, till contra- ’emot’ och bando ’befallning’