SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tbrista verb utbrast utbrustit, pres. utbrister ut|­brist·erplötsligt yttra ofta med tämligen stark, ivrig röst komm.”Nämen, är det inte Kalle!” utbrast honutbrista ngt/SATSsedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. ut­brista Subst.:vbid1-381409utbristande