SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1agn [´n] substantiv ~en ~ar agn·enofta plur. skärm- och blom­fjäll (kring frukt) hos säd, som skiljs bort vid tröskning bot.äv. om fjäll hos an­dra gräs­växter el. om annat tröskningsavfallklöveragnardarr­gräsets agnarskilja agnarna från vetetav­lägsna de(t) värde­lösa från de(t) värde­fullaurspr. bibl.vindar med kuling­styrka skilde agnarna från vetet i seglings­tävlingen skingras som agnar för vindenseskingras sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. aghn; gemens. germ. ord, besl. med grek. akh´ne ’agnar’; besl. med 1ag, 1ax, egg
2agn [´n] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en agn·etätbart lock­bete (på krok) vid fiske t.ex. en (bit) fisk, mussla el. mask jakt.sport.JFRcohyponym1bete 2 agnfisksik­löjan är det bästa agnet för vårgäddansedan 1572spec. nord. ord av o­visst urspr.