SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1akt substantiv ~en ~er akt·en1hög­tidlig förrättning af.samh.SYN.synonymceremoni disputationsaktdopaktvigselaktden hög­tidliga akten ägde rum i Storkyrkanäv. försvagat(av­gränsad) handling aggressionsaktkönsakt(under) akten, en akt (av ngt)sedan 1618av lat. ac´tus ’handling’; till agera 2av­gränsad huvud­del av skåde­spel scen.tid.aktindelningmellanaktdrama i tre akteri tredje akten lossnar det för ensemblenibl. äv. bildligtdel av händelse­förlopp sista akten i deras äktenskapliga drama(i/under första etc.) aktensedan 16403dokument särsk. av juridiskt el. politiskt slag jur.pol.JFRcohyponymhandling 3 personaktakterna i målethon tog ett papper ur akten och lästeen akt (om ngn/ngt)sedan 15564konstnärlig av­bildning av (kvinnlig) naken­modell konstvet.aktstudieäv.poserande naken­modell sedan 1871
2akt substantiv, ingen böjning 1i vissa ut­tryck fred­löshet i medel­tida germansk rätt jur.Luther förklarades i rikets akti aktsedan 1507brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. akt; av lågty. acht med samma betydelse; ev. besl. med grek. anan´ke ’nöd­tvång’ 2mil.ge akt på ngt vara upp­märksam på ngtpolisen upp­manade all­mänheten att ge akt på miss­tänkta försändelser giv akt!mil. order att inta enskild ställning”Giv akt!” kommenderade kapten i akt och meningi syftestiftelsen köpte egendomen i akt och mening att bevara den till efter­världen ta sig i akt vara försiktigta dig i akt om du ska ge dig ut ensam på sjön! ta tillfället i aktsetillfälle 2 sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. akt; av lågty. acht med samma betydelse; ev. besl. med lat. oc´ulus ’öga’