SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alibi [a´-el.a`-] substantiv ~t ~n alibi·nafaktum som bevisar att en person inte kan ha begått ett visst brott vanligen om ngn/ngt som kan bevisa att veder­börande vid tid­punkten för brottet befann sig på annan plats jur.han har ett vatten­tätt alibi för mordnattenäv. bildligt om en­staka positivt in­slag som ut­gör en sorts ur­säkt för flera negativaden stora dam­tidningen har en författarintervju som kulturellt alibialibi (för ngt/att+V)sedan 1856till lat. al´ibi ’annor­städes’