publicerad: 2021  
ande anden andar
and·en
substantiv
an`de
1 ofta i religiösa samman­hang sällan plur. den högsta formen av med­vetande hos människan
äv. skapande andlig kraft
han är död, men hans ande lever
ibland äv. person ofta med ton­vikt på (stor) skaparkraft, (viss) karaktär eller dylikt
den om­talade och produktive författaren, en stor ande; en orolig ande
någons ande svävar över något något är tydligt inspirerat av någonSherlock Holmes ande svävade över Svenska deckar­akademins samman­träde
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Aspö, Södermanland); vanligen runform anta (dat.); fornsvenska ande; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ande­tag'; bet. 'själ' efter mönster av lat. spi´ritus 'ande; själ'; besläktat med lat. an´ima 'luft; ande­dräkt; själ' och med an´imus 'själ'
2 ett över­naturligt väsen med varierande funktioner; spec. i kristendomen om en av personerna i tre­enigheten
JFR gud
den helige Ande
i folk­tro och mytologi ofta om besjälade naturföreteelser eller dylikt
vattenande
en ond ande; öknens ande; anden i flaskan
äv. all­männare spöke, gen­gångare
tro på andar
äv. skämtsamt om hem­biträde, kypare eller dylikt något ålderdomligt
tjänande ande
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
Anden vill, men kroppen är svag. Bibel 2000, Matteus 26:41