SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`samla verb ~de ~t an|­saml·arvanligen refl. el. pass. samla till ett ställe vanligen med avs. på större mängd el. an­tal formelltrum.utstr.JFRcohyponymanhopacohyponymkoncentrera 1cohyponymanrika slem hade ansamlats i lungornaansamla ngtsedan 1868av ty. ansammeln ’samla i­hop’ Subst.:vbid1-105099ansamlande, ansamling