publicerad: 2021
anrop
anropet, plural anrop, bestämd plural anropen
an|rop·et
substantiv
●
yttrande eller signal som påkallar uppmärksamhet särsk. i militära sammanhang och vid telekommunikation
JFR
tillrop
anropsord; anropssignal
ett anrop (av någon/något) (om något/sats)
ett anrop (av någon) (om något)
ett anrop (av någon) (om sats)
ett anrop (av något) (om något)
ett anrop (av något) (om sats)
allmänt anrop; svara på anrop; den okände stannade inte vid vaktens anrop
belagt sedan 1516 (brev från Kätil Pålsson till Sten Sture om bergsdriften, (Diplomatarium Dalekarlicum));
fornsvenska anrop; av lågtyska anrop med samma betydelse; jfr ursprung till
ropa