SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1as`ka substantiv ~n ask·anfasta, fin­fördelade rester efter förbränning särsk. av organiska ämnen; mest av gråaktig färg af.JFRcohyponym1sot 1 askgråtorvaskaträaskaslå askan av cigarettenspec. om rester efter bränning av likhennes aska förvaras i en urnaäv. bildligt i ut­tryck för förstörelsestaden lades i (grus och) aska under krigetefterkrigs­tidens Warszawa reste sig ur askanklä sig i säck och askasesäck (komma/hamna) ur askan i elden(komma) ur en svårighet in i en än­nu störreatt snusa i stället för att röka inne­bär ofta att komma ur askan i elden vad gäller nikotin­beroende sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aska; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. ar´dere ’brinna’
2as`ka verb ~de ~t ask·arslå av tobaksaska från cigarr, cigarett e.d. kokk.aska inte på golvet!aska cigaretten!aska (ngt)sedan 1594 i bet. ’strö ut aska’; 1898: aska avse 1aska Subst.:vbid1-107988askande