SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bäck substantiv ~en ~ar bäck·ensmalt, rinnande vatten­drag ofta med tämligen snabbt lopp geogr.JFRcohyponymdikecohyponymrännilcohyponym2å bäckfårafjällbäckjökelbäckregnbäckvårbäcken liten klar och porlande bäck vattnade träd­gårdende fiskade öring i bäckenmånga bäckar små (gör en stor å)av många små bi­drag blir till slut ngt värde­fulltmed ett mål­medvetet gnetande enligt principen många bäckar små minskade före­taget sin el­förbrukning med hela 15 % stämma i bäckenhindra eller stoppa ngt (o­behagligt) i tidnär inflationen skenade i­väg sökte man stämma i bäcken genom regleringar sedan 1222–30dombrev utfärdat av kung Erik Eriksson om rågångar i Västergötland (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bäkker; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.