SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rdig adjektiv ~t börd·ig1som växter trivs och frodas på om jord, särsk. i odlingssammanhang admin.jordbr.en bördig flod­dalsedan 1546till börd i en äldre bet. ’av­kastning’ 2som här­stammar från den plats e.d. som fram­går av samman­hanget admin.släkt.bruden är bördig från Väster­götlandbördig från ngtsedan 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. byrdhogher, bördogher ’här­stammande; av god börd’; till börd