SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
babb`la verb ~de ~t babbl·arprata tank­löst och utan samman­hang vard.komm.hon babblade på utan att de an­dra fick en syl i vädretbabbla (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1887av ljud­härmande urspr.; jfr lågty., ty. babbeln, eng. babble med samma betydelse Subst.:vbid1-112044babblande; babbel