SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ba`na substantiv ~n banor ban·an1väg som ngt följer vid sin rörelse beräkningsbar el. på annat sätt reguljär spec. astron., fys. m.m.arb.astron.fys.rum.trafik.JFRcohyponymstråtcohyponymstråk 1 kulans banajordens bana runt solenlåg­trycket tog en sydlig banaäv. bildligthan tänker inte i de banornasärsk. om (en persons) yrkes­karriär e.d.han valde den militära banan(i) en (viss) banabrottets bana brottslig verksamhethans spel­beroende och trassliga affärer ledde honom snabbt in på brottets bana sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. bana ’tävlings­bana’; av lågty. bane ’öppen, jämn plats eller väg’ 2an­lagt om­råde för tävlingar vanligen med spec. under­lag, markeringar etc. rum.sport.bandomaregolfbanalöparbanaskjutbanabanan var tung­sprungenäv. om mera till­fälliga an­läggningarsopa banan med ngntotalt ut­klassa ngnhan sopade banan med konkurrenterna sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3vanligen i sammansättn. järnvägs­linje rum.trafik.banvaktstambanaibl. spec. om rälsavsnitten utan­för stationernasedan 18524vanligen i sammansättn. del av transportanläggning som har sär­skild an­vändning viss funktion, viss kör­riktning e.d. rum.tekn.körbanalandningsbanasedan 17405lång remsa material under bearbetning t.ex. papper e.d. matrl.utstr.i långa banori stor mängdett kalas med kakor och bullar i långa banor sedan 1871av ty. Bahn ’lång, jämnbred remsa’; idiomet syftar urspr. på pappers­tillverkning i långa sjok
2ba`na verb ~de ~t ban·arvanligen i vissa ut­tryck göra (väg) fram­komlig för ngn/ngt trafik.bana väg för ekipagetäv. bildligt, i ut­tryck för att ngt gör ngt annat möjligtkriget banade väg för revolutionenbana ngtsedan 1678se 1bana Subst.:vbid1-113230banande, baning