SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
baro´n substantiv ~en ~er bar·on·enadels­man som har viss grad in­om hög­adeln växlande i o­lika länder och under o­lika tider mest histor.samh.yrk.urspr. om vasall direkt under konungenVilhelm Erövraren och hans normandiska baroneri Sverige äv. som titel för fri­herrei sammansättn. äv. om person som snabbt gjort sig en förmögenhet genom att ut­nyttja ett kris­tillståndgulaschbaronsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. barun; av fra. baron med samma betydelse, av fornfra. barun, baron ’konungens man; vasall’; trol. urspr. germ. ord med bet. ’stridbar man’