SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1barr substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en barr·etnålformigt blad på träd eller buske vanligen hårt och vasst samt över­vintrande bot.barrträdgranbarrtallbarrkungs­granen har mjukare barr än röd­graneninte ett barringen­tingvard.han fick jobbet trots att han inte kunde ett barr om branschen sedan början av 1500-talet (i sammansättn. gran-)Läke- och örte-böckerfornsv. bar; nord. ord, trol. besl. med barsk, borst, med urspr. bet. ’ngt spetsigt’
2barr substantiv ~en ~er barr·en1ett gymnastik­redskap som består av två parallella våg­räta stänger på stativ sport.äv. om mot­svarande sport­greni barr segrade NNsedan 1869jfr fornsv. bar ’(koppar)stång’; av fra. barre med samma betydelse; jfr 2bar, embargo 2tacka av ädel­metall vanligen guld matrl.myntat guld och guld i barrersedan 1347 (koppar), 1852 (guld)privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)av samma urspr. som 2barr 1