publicerad: 2021  
begynna begynte begynt, presens begynner
verb
begynn´a
● ålderdomligt ut­om i presens particip börja
någon/något begynner (något) (med något/att+verb)
någon begynner (något) (med något)
någon begynner (något) (med att+verb)
något begynner (något) (med något)
något begynner (något) (med att+verb)
någon/något begynner ((att+)verb)
någon begynner ((att+) verb)
något begynner ((att+) verb)
det begynnande 1700-talet; den begynnande industrialismen; en 60-årig man med begynnande flint; författaren begynner med att skildra sin barndom
belagt sedan 1457 (Namnlös och Valentin); fornsvenska begynna; av lågtyska beginnen med samma betydelse; av ovisst urspr.
begynnabegynnande, begynnelse