SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
beho´v substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·hov·etinne­boende krav på upp­hävande av viss brist med­vetet el. o­medvetet; i fråga om verklig el. upp­levd brist psykol.dagsbehovvårdbehovett akut behovett skriande behovett upp­dämt behovett länge känt behovbarn med sär­skilda behovtillgodo­se ngns behovtid­skriften fyller ett behovhan är i behov av hjälpman kan få hjälp vid behovåt en­var efter behovindustrins behov av rå­varorhon var i stort behov av pengarsärsk. om de djupare mänskliga driv­krafternapsykol.uttrycksbehovömhetsbehovmed­födda behovsexuella behovunder­medvetna behovfå ut­lopp för sina behovbarnens behov av vuxen­kontakteribl. som om­skrivning för utsöndringsfunktionernatur­behov, tarv ut­rätta sina behovvalpen gjorde sina behov inom­hus(i/vid) behov (av ngn/ngt/att+V), behov (att+V)sedan 1381stilleståndsfördrag slutet mellan kung Albrekt och östdanska provinser (Sveriges traktater)fornsv. behof; av lågty. behof med samma betydelse; trol. besl. med häva; jfr behöva