SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
belå´ten adjektiv belåtet belåtna be·låt·ensom känner sig ha fått sina o­medelbara behov tillfreds­ställda admin.komm.MOTSATSantonymmissbelåten JFRcohyponymnöjd mätt och belåtennöjd och belåtenhan var mycket belåten med sin andra­platsbelåten (med/över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1506brev från riddaren Erik Turesson till brodern Per (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. belatin, perf. part. av belata ’över­lämna; förse’; jfr låta