tryckår: 2009
belam´ra
verb ~de ~t
be·lamr·ar●ofta perf. part.
fylla (utrymme) med skrymmande eller hindrande föremål
Nollvåningen var belamrad med stilmöbler och gipsskulpturer○äv. bildligthans hjärna var belamrad med onyttiga kunskaperbelamra ngt med ngtsedan 1833av lågty. belammern med samma betydelse, urspr. trol. ’lamslå’
Subst.:vbid1-115909belamrande,
vbid2-115909belamring
verb ~de ~t
be·lamr·ar●ofta perf. part.
fylla (utrymme) med skrymmande eller hindrande föremål
Nollvåningen var belamrad med stilmöbler och gipsskulpturer○äv. bildligthans hjärna var belamrad med onyttiga kunskaperbelamra ngt med ngtsedan 1833av lågty. belammern med samma betydelse, urspr. trol. ’lamslå’
Subst.:vbid1-115909belamrande,
vbid2-115909belamring
