SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ben substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ben·et1en­dera av de lång­smala kropps­delar som an­vänds att gå med och för att hålla kroppen uppe hos människor och många djur; särsk. med ton­vikt på rörelse­förmågan med.benföringbentagbakbenfyrbentkorta benlånga bentrött i benenbryta benethoppa på ett benäv. om mot­svarande del av klädes­plaggett par jeans med av­klippta benofta bildligt om del med liknande ut­seende el. funktion, särsk. på möblerbordsbenvinkelbenfyra ben i form av lejon­tassardet man inte har i huvudet får man ha i benensehuvud 1 dra/släpa benen efter sig 1gå långsamthon försökte få hundarna att springa, men de fort­satte att släpa benen efter sig 2vara långsam med att bestämma sig eller ageraflera länder drar benen efter sig och lever än­nu inte upp till givna löften ha myror i benensemyra inte veta vilket ben man ska stå på1inte kunna bestämma sigmuseet verkar inte veta vilket ben det ska stå på och in­riktar sig både på äldre och modern konst 2vara över­lycklighan visste inte vilket ben han skulle stå på när han drog högsta vin­sten i lotteriet knappt kunna stå på benenvara nära att falla i­hopde var så ut­mattade att de knappt kunde stå på benen lägga benen på ryggenspringa sin vägså fort som möjligtnär larmet gick lade tjuven benen på ryggen med svansen mellan benensesvans slå undan benen på/för ngn/ngteliminera möjligheterna för ngn/ngtner­dragningen kommer att slå undan benen på en organisation som det har tagit flera år att bygga upp spring i benense1spring springa benen av sigförflytta sig hastigt (och under stress)på grund av att man har mycket att uträtta el. är ivrig e.d.under mellandags­rean springer många benen av sig för att göra de bästa fynden ○ äv. bildligtdet var få som sprang benen av sig för att se filmen, så någon kassa­succé blev den inte sträcka på benenta en promenadel. endast röra på ledernaefter tre timmar i bio­salongen var det skönt att sträcka på benen stå med båda benen på jorden vara sansad och realistiskhon tar fram­gångarna med ro och står fort­farande med båda benen på jorden stå med ena benet i gravenvara nära dödenvanl. på grund av hög ålderdet krävs mental styrka att vårda människor som står med ena benet i graven stå på egna beninte vara beroende av hjälp från an­drahan in­såg att han var tvungen att stå på egna ben och ta steget in i vuxen­världen ta det långa benet föreskynda signu får vi ta det långa benet före om vi ska hinna ta till benenspringa sin vägde tog till benen när tjuren kom emot dem vara på benen vara i full verksamhethon hade varit på benen sedan fem på morgonen och för­berett sin födelsedags­fest vara på benen igen vara frisk i­genhon har haft influensa men är nu på benen i­gen sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. ben; gemens. germ. ord; ev. substantivering av ett adj. mot­svarande isl. beinn ’rak’ 2hård del av skelettet hos människor och ryggrads­djur som fungerar som stomme el. skydd; särsk. om lång­smala bildningar med.benbrottbenvävnadpannbenrevbensillen befrias från skinn och benkniven slant och skar ända in till benetibl. mer el. mindre bildligt om det innersta el. det kvar­blivande av ngt levandelåta de dödas ben vila i fridHeliga Birgittas benäv. som materialbeteckningelfenbenett kniv­skaft av benfå kött på benensekött 1 gå/skära genom märg och bensemärg vara bara skinn och benseskinn sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen