SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1be`na substantiv ~n benor ben·ansynlig delnings­linje i håret som upp­kommer genom kamning i många typer av frisyrer med.mittbenakamma benaibl. om an­dra liknande bildningar, spec. vid fågelbeskrivningarsedan 1773till sv. dial. ben ’rak’; jfr ben
2be`na verb ~de ~t ben·ar1dela (håret) genom kamning så att en bena bildas kläd.bena ngtsedan 1587till 1bena 2ta bort benen ur kött, särsk. fisk­kött, för att göra det lättätet kokk.bena makrillenbena ngtsedan 1736till ben Subst.:vbid1-116151benande, vbid2-116151bening