publicerad: 2021  
besvära besvärade besvärat
verb
besvä´ra
● vålla (mindre) an­strängningar eller obehag
SE besvär 1 JFR genera 2, 1störa 1
någon besvärar (någon) (med/om något/att+verb)
någon besvärar (någon) (med något)
någon besvärar (någon) (med att+verb)
någon besvärar (någon) (om något)
någon besvärar (någon) (om att+verb)
något besvärar (någon att+verb)
kan vi verkligen besvära henne så sent?; han besvärades inte av några samvets­betänkligheter
○ sär­skilt i artighets­fraser
får jag besvära om legitimation?
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska besvära; av lågtyska besweren med samma betydelse, eg. 'belasta, betunga', till swar (tyska schwer) 'tung'; jfr ur­sprung till svår
besvärabesvärande
besvära sig