SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi´bel substantiv ~n biblar bibl·ar1vanligen best. f. sing. och med versal den heliga skriften in­om kristenheten (Gamla och Nya testamentet) och judendomen (Gamla testamentet) relig.Bibeln är Guds ordBibeln eller Den heliga skriftmor­mor satt och läste Bibelnofta bildligtvanligen ej med versal skrift som är o­bestridd auktoritet in­om sitt om­råde tid­skriften var i många år jazzälskarnas bibelMaos lilla röda var en bibel för den nya vänsternäv. i ett ut­tryck för ill­villig läsning e.d.NN har läst mitt in­lägg som fan läser Bibelnsedan 1528: Biblien, 1746: Bibelen, 1836: Bibeln; 1839 i bildlig bemärkelsevia medeltidslat. av grek. bibli´a ’(små) böcker’, till bib´los ’papyrus; rulle; bok’ 2bok som inne­håller texten till de kristnas eller judarnas heliga skrift vanligen i ngt karakteristiskt ut­förande relig.rum.bibelpapperbarnbibelfamiljebibelkonfirmationsbibelhan lade handen på bibeln och svor edensedan 1620 i sin nuv. form