SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`ton substantiv ~en ~er bi|­ton·enton­fall som an­tyder annat inne­håll än det som ut­sägs direkt vanligen talarens (negativa) in­ställning språkvet.när han talar om NN anar man all­tid en biton av föraktäv. om stil­medel e.d. i skriften saklig fram­ställning utan religiösa bitonersedan 1892