SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bry substantiv ~et bry·etbryderi mindre brukl. ut­om i vissa sammansättn.psykol.huvudbrysedan 1679till 2bry
2bry verb brydde brytt, pres. bryr ut­sätta för (tanke)möda komm.problemet är inte värt att bry sin hjärna medbry ngt (med ngn/ngt)sedan 1722trol. av lågty. brüen, brüden ’plåga; förarga; o­roa’ Subst.:vbid1-126370bryende