SAOL SO SAOB SO Svensk ordbok tryckår: 2009 dekalogen [-lå´g-] substantiv, best. f. deka·log·en●de tio budorden relig.rum.sedan 1837av grek. dekal´ogos ’tio ord’; jfr dekad, logisk SO Alfabetisk lista dekadens subst · dekadans dekadent adj dekal subst dekalkomani subst dekalogen subst dekan subst dekanat subst dekantera verb dekanus subst dekapitera verb Till alla ordböcker
