SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dop substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dop·etett kristet sakrament i form av ned­sänkning i eller begjutning med vatten, var­igenom upp­tagning i den kristna kyrkan sker ofta (särsk. vid barn­dop) kombinerat med bekräftelse av föräldrarnas namn­givning relig.sjö.tid.dopklänningdopljusdopnamndopsamtalandedopbarndopförrätta dopfadern bar henne till dopeti dopet fick han namnet Larsdopet, natt­varden och de övriga sakramentenäv. om mer ren­odlad namngivningsprocedurprinsessan förrättade dopet av far­tygetdop (av ngn/ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. dop; av lågty. dope med samma betydelse; jfr döpa