publicerad: 2021  
döpa döpte döpt, presens döper
verb
dö`pa
● ta upp i den kristna gemenskapen genom dop ofta i sam­band med bekräftelse av föräldrarnas namngivning
någon döper någon/något
någon döper någon
någon döper något
"Jag döper dig, Bengt Anders Jonatan, i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn", läste prästen
○ äv. vanligen med prep.till till­dela (person eller före­mål) namnet som fram­går av samman­hanget
JFR namnge 1
någon döper någon/något (till någon/något)
någon döper någon (till någon)
någon döper någon (till något)
någon döper något (till någon)
någon döper något (till något)
hon döptes till Kristina Emilia; den ny­upptäckta ön döptes till November­ön
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska döpa 'doppa; döpa'; bildn. till 1djup 1; jfr ur­sprung till dop, doppa
döpadöpande, dop, döpelse