SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dygd substantiv ~en ~er dygd·enmänsklig egenskap som an­ses moraliskt god psykol.JFRcohyponymförtjänst 3 sparsamhet är en dygdäv.mödom ngt åld.hon förlorade sin dygd en sommar­nattäv.(in­riktning på) god moral dygden fick till sist sin belöningi­bland blir dygden sin egen belöninggöra en dygd av nödvändighetengöra det bästa möjliga av eller foga sig i det o­undvikligaefter att deras hem hade brunnit gjorde de en dygd av nöd­vändigheten och klarade sig med ett få­tal möbler sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. dyghþ; gammal bildn. till duga