SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
eremitage [-a´] substantiv ~t [-a´∫et], plur. ~, best. plur. ~n [-a´∫en] erem·it·ag·etlust- eller jakt­slott arkit.sedan 1736av fra. ermitage med samma betydelse, eg. ’eremit­boning’; till eremit