SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
excellen´s substantiv ~en ~er ex·cell·ens·en(titel för) stats- eller utrikes­ministern eller riks­marskalken i Sverige, officiellt fram till 1970 resp. (betr. riks­marskalken) 1982 samh.yrk.Ers excellensäv.(titel för) inne­havare av ngn av de högsta diplomatiska eller administrativa posterna eller hög hov­funktionär i vissa an­dra länder excellensen spelade tennis varje morgonHans/Hennes excellens(titel vid om­nämnande av) hög­adlig, furstlig eller mycket högt upp­satt man/kvinnasedan 1815av lat. excellen´tia ’höghet; upp­höjdhet’; jfr excellera, par excellence