SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
försko´na verb ~de ~t för·skon·arlåta slippa att ut­sättas för ngn plåga etc. komm.JFRcohyponymskonacohyponymbefria 2 vi har länge varit förskonade från krig i Sverigeförskona oss från sär­skrivningarna!förskona ngn/ngt (från ngt/att+V)sedan 1545efter ty. verschonen med samma betydelse; jfr skona Subst.:vbid1-164023förskonande, förskoning