SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fa´ren substantiv, best. f. ~, plur. farnar farn·aren karp­fisk med lång anal­fena före­kommande bl.a. i Vänern och Mälaren zool.sedan 1735sv. dial. faren; ev. besl. med lat. far´io ’forell’, urspr. ’den spräcklige’; jfr forell, färna