SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
farvä´l substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en far|­väl·etav­sked komm.tid.JFRcohyponym2adjö ett ömt far­välsäga farvälvinka farvälhon tog farväl av sina närmastesärsk. som avskeds­ordngt högt.farväl kära vänner!äv. som avskeds­ord till nyss av­liden person (vid begravningen)”Ett sista far­väl från arbetskamraterna” stod det på kondoleansbandetta farväl (av ngn/ngt), farväl (till ngn/ngt)säga tack och farväl till ngtse1tack sedan 1665imperativ av 2fara och 1väl